Jesus oh Jesus!

Japp, detta har jag stått och sjungit i ungefär 36 timmar. Har jag blivit religiös? knäpp? Carola? (vilket ju skulla innefatta de föregående två).

Nä men möjligtvis, kanske, eventuellt frälst på ett annat sätt. Jag har sjungit gospel med 120 andra under ledning av Gabriel-"förfest med gabriel"-Forss.

VA??? Varför gjorde jag det? Det låter lite corny faktiskt. Var lite skeptisk när jag på fredagskvällen trippade in i Johanneskyrkan för att vara med i "du kan sjunga gospel - malmö". På ett dygn skulle 120 främmande personer lära sig 8 låtar och framföra dem inför publik på lördagskvällen. Självklart hamnade jag som i nån sorts tenorstämma som bestod av alla män som hade dykt upp. Det där med stämmor har aldrig varit min grej. Jag tror faktikst inte ens att jag har någon. Vi repade, och repade och skrattade och koreograferade och fikade och pratade (träffade rolig tant som varit i Afrika) och sen plötsligt var det lördag kväll, klockan slog sju och den betalande publiken anlände.

Och Fan var bra vi var!! Helt jävla sjukt vad man kan åstadkomma med en bra ledare och jävlig mycket optimism. När ska jag få vara med om det här igen? Helt jävla underbart roligt!

och ännu sjukare, jag tror jag fick en liten crush på Gabriel...