Längesen

Det var ett tag sedan jag bloggade och en del klagomål har kommit in. Till dessa säger jag PPPPPTTTTRRRRRRRRRRLL (nån sorts tunguträckning.

My Phone's back! Nästan i alla fall. Igår fick jag ett nytt simkort (samma nummer) men har tyvärr fortfarande ingen telefonbok. Min riktiga telefon ska jag hämta om en väcka på Stansted. Ring mig!

Exjobbet går framåt och vi har fått klartecken från vår uppdragsgivare att köra på. Känns himla skönt faktikst. Jag har haft mycket ångest.

Igår var vi på Mälsåker med författaren och Journalisten Anders Johansson som har skrivit en bok om grejer på slottet. Det var nån pressvisning dit ingen press kom men sjukt trevligt var det och snacks fick vi! Vi blev hämtade kl 8 i eskilstuna och jag blev åksjuk som vanligt, men alla trevliga människor där ute gjorde verkligen min dag.

Vi träffade Lena, vår guide, och hon och hennes förening Mälsåkers Framtid är verkligen eldsjälar allihop! Låter lite töntigt med ideell förening men jag insåg det är där guldkornen bland människor finns. Alla var så sociala och snälla mot oss och jätteintresserade av vår utställning. - Jaså, det måste vara ni som gör den där utställningen, vad trevligt! Anders presenterade oss för alla och för den enda tidning som faktiskt dök upp.

På vägen hem var Lena och Monika (en annan guide) helt fnittriga och pratade om att de jämt var hungriga och bara ville äta. Det kändes som att det var jag och Anna om 50 år. Jag har hittat min medelåldersförebild! Känns skönt:)

Annars har vi fått reda på temat för vår examensfest. 30-tal. Sjukt svårt. Mamman undrade om vi skulle vara väldigt ledsna för att vi slutar eftersom depressionen är det första man tänker på när man hör 30-tal. Jag ska mest vara full tror jag. Och det passar väl också bra in. Vi funderade om vi skulle gör en kupp och komma som fattiga trashankar och ställa oss i kö för att få lite soppa. Men vi skiter nog i det. Jag kanske har fixat en röd klänning av sytrarna Falkenborn på biblo som för övrigt räddar mig i alla situationer. Vi får hoppas att den passar.

För att vara utan telefon så länge så hade jag väldigt få missade samtal och sms. Det gjorde mig deppig.

Men på lördag har vi världens bästa fest! Det gör mig glad!

Jag och Mike jobbar 8-16 på biblo idag. Det är helt för länge.