Jag kände det idag. Vi satt alla i solen och mumsade på våra subway-mackor. Cigarettröken från piff och puff (Love them) trängde in i mina näsborrar och förde tankarna till någon avlägsen midsommarfest. Vattnet kluckade mot bryggan och mina fötter luktade ny bil (köpt nya skor som är jättefina). Solen brände på ryggen, vi pratade om glass och Joel var ironisk. Plötsligt kom en vind och tog tag i Lindas matrester och det blev så där lite tokigt och kaosigt. Då kände jag det. Jag har försökt att hålla det på avstånd länge men nu när stressen minskat så kan jag inte stoppa det längre. Jag vill inte att allt ska ta slut! Jag vill inte ha vemod och inte veta vad som väntar. Jag vill sitta i Rothoff och dricka skumpa och fira att vi är färdiga och stanna i det ögonblicket ett par veckor till.
Bort vemod bort!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hela livet är ju som en rothoff med skumpa på! Det blir bara bättre från och med nu... puss!
Hörru Jonki - kan vi inte ta en fika eller nåt sånt när du är i Stockholm på torsdag? Om du har tid och såna saker. Kram hoj
Johanna då. Nu fick du mig att börja gråta! Puss från Puss (ja, för jag
har större näsa). Hihi.
Skicka en kommentar